Radiokrönika: Ångest och kapitalismen

Publicerat: februari 15, 2010 i Krönikor

Var jag än vänder mig så verkar det inte som många, eller knappt någon mår speciellt bra. Inte om man går under ytan i alla fall.

Var och varannan människa tar lugnande tabletter eller går till psykolog, eller självmedicinerar sig med sprit, mat eller tv-program.

Det finns väl ingen människa i Sverige som inte haft ångest någon gång eller lidit av någon form av depression en period. Verkar det som i alla fall.

Och skulle någon säga att han eller hon mår superbra och aldrig haft några själsliga eller känslomässiga problem så tror man genast att människan ljuger eller helt enkelt är galen.

Så illa verkar det vara.

Hur kan det egentligen vara så här? Är det verkligen meningen att människan som art skall må eländigt eller vad är det frågan om?

Nej jag tror faktiskt inte det. Jag tror visserligen att människans förmåga att reagera med ångest vid situationer som inte är bra för en, är något biologiskt och naturligt. En del av ens överlevnad för att skydda sig mot faror.

Men jag tror inte att vi finns till för att fly undan vår existentiella ångest resten av våra liv.

Så varför ser det ut som det gör då?

Ja kära vänner. Om jag skall försöka vara ett orakel för en stund så hade jag börjat med grunden.

Hela samhället är felbyggt. Det är inte människan som är i centrum, utan vinsten, pengarna, konkurrensen.

I detta system är vi människor blott maskiner för vinstintressen. Och förutom att detta skapar en utsugning av framförallt arbetarna så skapar det också en alienation.

Alltså. Om människan halva sin tid finns till för att ett fåtal skall berika sig och det inte finns ett egenvärde i ens arbete så splittras man som människa. Man tvingas till att bli två delar.

En som jobbar för någon annan. Och därmed förtrycks ens inre glädje och inre drömmar.

Medan den andra delen av människan förväntas återhämta sig när arbetstiden är slut, men då drunknar man istället i kommersialismens massiva sövande medel.

Vi bombarderas av meningslösa tv-program, skvallertidningar, och man kan om man bor i en storstad inte få en lugn stund. Om dessutom löpsedlarna skriker ut allsköns katastrofer som krig, mord, rån, hot, hot och åter hot, så är vi ständigt på spänn för faror som lurar överallt.

Faror som vi dövar genom att fly från oss själv in i tv-världen, bokvärlden, krogvärlden. Fly från sig själv genom att gå in i andra människors världar istället.

Och när vi sedan i detta ekorrhjul går och lägger oss i vår ensamhet. Lägger oss med enbart oss själva som sällskap. Då känner man säg främmande för sig själv för man har tappat kontakten med sitt eget inre.

Och någon gång i detta livets virrvarr bryter många vid någon period ihop.

Det inre skriker efter att bli hörd, sedd, av en själv. Men man vet inte vem man själv är.

Det är då ångesten kommer. Ens inre är som ett förtryckt barn som blivit instängd i en källare fastkedjad utan mat under alltför lång tid.

Detta är vad marknadsekonomin har skapat under en lång tid. Alienation kallas det alltså för.

Om man vill ändra på detta och vill att människan skall må bra får man jobba på två plan.

Dels bygga om samhället så att vårt arbete och vår fritid harmoniserar med oss själva. Skapa ett samhälle där ingen kan berika sig på någon annan och där alla har samma möjligheter.

Dels bör man stanna upp. Lyssna på ens inre. Gå ut i skogen. Promenera vid havet. Lyssna på tystnaden. Känna gudomligheten i oss. Känna att vi alla hör ihop med universum. Vi alla är ett.

Det kamrater är i alla fall en bra början.

Detta är Renzo Aneröd och jag önskar er en fortsatt bra dag.

kommentarer
  1. Rebecca skriver:

    Du skriver helt fantastiskt, och det har jag sagt till dig innan. Så sant, det du skriver här, så sant… Du tänker. Det gör jag med. Det var ett tag sedan man såg dig här hemma, har du flyttat, tro? Kram från Rebecca och Julia på 94.

    • renzoanerod skriver:

      Hej. Jodå jag är kvar. Har varit i Thailand och filmat en stund. Träffade ju dig i kiosken samma dag jag kom hem, något förvirrad av tidsomställningen. : )
      Kram och må bäst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s