Radiokrönika: Höst och energitjuvar.

Publicerat: februari 15, 2010 i Krönikor

Nu är det höst igen och mörkret tränger sig in, inte bara i hemmen
utan även i själen. Folk drar ner mössan över ögonen, tar på sig
skygglapparna.

Vi blir snäsigare, tröttare och söker oss till större doser av
destruktivitet förklädd i tillfällig förnöjelse, kanske för att
förtränga och stänga ute mörkret, om så för en liten stund.
Vi tävlar om den lilla mängd energi som sommaren och solen lämnat kvar
och försöker stjäla den av varandra, och det gör oss till giriga,
otrevliga människor.
I hemmens kyla fastnar man apatiskt i tv-program som Ullared och Färjan där cyniska medieföretag spelar på våra lägsta instinkter.

Vi skolas till att känna igen oss eller skratta rått åt den så kallat vanliga människan.

I vår trötthet och uppgivenhet vill media att vi skall lalla runt som fånar och vara lydiga konsumenter till en imbecill plastkultur.

Vi förvägras storslagna drömmar om ett vackert liv och en värld av rättvisa utan parasitära tentakler som trycker ner oss i dyn.

En gång fanns det en vision om ett folkhem, om en arbetarstat där ens heder och stolthet låg i ens skapande och att man som arbetare byggde landet, byggde världen.

Även om det blott var en vision så gav den visionen kraft och värdighet åt den förtrampade själen.

Det fanns en dröm om en gemensamhet, ett kollektiv, en enighet som tillsammans kunde störta förtryckare och upprätta ett folkets paradis.

Nu finns det dokusåpor, Efterlyst, kockprogram, grannfejden och annat opium som dagens allmoge skall suga i sig.

Att bli en driftkucku i en tv, ett skämt, en parodi. Att sälja sin själ för att bli den moderna tidens hovnarr.

Förnedring! Att kräla i leran under de besuttnas palats är tydligen vår lott

Vi lever i en tom, själlös, egotrippad, individualistisk tid där arbetare ställs mot arbetare, förtryckta mot förtryckta, där politiska rörelser vill splittra oss i etniciteter, kulturer eller religioner.

Och vi anpassar oss robotaktigt till denna tid av vanvett och spottar på varandra medan maktens spindlar ler.

Kommer vi någonsin att lära oss att behandla varandra med respekt och
välvilja?

Kan det så kallade vanliga folket försöka att dela med sig av den energi som finns, istället för att stjäla den från varandra.

Skapa en enighet mellan oss, se den verkliga fienden, hur liten den är, hur betydelselös den är, hur den tronar på porslinspelare sprödare än papp.

Jag vet att det går. Hitta styrkan inom oss, kärleken, själen, anden, kraften.

Då ser vi varandra, ser likheterna, och enar oss.

Och det skrämmer dom som är nöjda.

Och det är just vad vi skall göra.

Skrämma dom som är nöjda.

Skrämma dom med folkets storslagna ande.

Detta är Renzo Aneröd och jag önskar er en fortsatt trevlig dag.

 
 
 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s