Arkiv för september, 2012

Foto: Hanna Jörgensen

Många är vi som någon gång mått dåligt. Många är vi som någon gång känt att allt verkar gå emot. Många är vi som någon gång velat ge upp våra mål, drömmar eller planer. Motgångar och hinder tycks dyka upp när vi minst önskar det. Oro och tveksamhet tränger sig ogenerat in i våra kroppar och skapar diverse obehagskänslor och dåligt självförtroende. Vi frågar oss gång på gång, ”varför lyckas inte jag?”, ”varför kan inte jag någon gång få det jag vill ha?”. Men vem är det vi frågar egentligen? Och får vi något svar?

Tyvärr är det inte lika många människor som de som ständigt ställer dessa desperata och frustrerade frågor som får något svar tillbaka. Varför? Det är ganska enkelt. (Och detta säger jag inte för att försöka förenkla någons problem eller förminska någons motgångar). Men jag och många med mig ser ett tydligt mönster, ett mönster som tyvärr många fastnat i och som sakta men säkert leder just till motgång och olycka. Svaret är att vi tänker på ett felaktigt sätt. Istället för att kontrollera våra egna tankar så styr de oss. Och som vi alla vet behöver inte tankar vara uppmuntrande eller positiva utan snarare så är tankar ofta dömande och ibland elaka. För att förenkla det hela skall jag ta ett exempel.

Säg att du skall ha ett prov i skolan imorgon eller en arbetsintervju, på väg dit börjar du känna dig nervös, du spelar upp ett scenario i ditt huvud hur du tror att det kommer gå, till en börjar ser du hur du kommer in i klassrummet eller till mötet och allt går bra men plötsligt kommer de negativa tankarna in, du börjar bli orolig för att du skall glömma både det ena och det andra, du börjar kanske känna oron sprida sig i hela kroppen, du går då till motattack mot din negativa tanke genom att tänka att ”jag skall minsann inte glömma det” eller ”har jag tur så kommer kanske inte den frågan upp”.
Vad du egentligen gör är att du attackerar en negativ tanke med ytterligare negativa tankar, ”jag skall INTE glömma” eller ”kanske INTE den frågan” och här har du hamnat i det olycksdrabbade mönstret, bli därför inte förvånad om provet (i exemplet) går dåligt eller om den där oönskade frågan dyker upp. Du har ju valt att fokusera på det dåliga som kanske kommer hända och som du inte vill skall hända istället för att fokusera på det du vill skall ske, exempelvis ”Den och den frågan kommer och dessa kan jag innan och utantill” eller varför inte ”jag glänser på provet och har all kunskap, jag är smart!”.

Jag är helt övertygad att om man byter ut det negativa tankemönstret mot det positiva så kommer du, för det första få mycket bättre självförtroende och därmed prestera bättre, men också dra till dig positiva händelser och resultat runt omkring dig. Jag förstår om ni nu kanske tänker att det inte är så lätt att förändra ett tankemönster bara sådär, (vilket också är en negativ tanke) men visst det är inte lätt, det kräver engagemang och övning men jag kan lova er att det är värt det. Tankens kraft är ett oerhört stark och effektivt verktyg och vi alla har all möjlighet att styra våra tankar och därmed förändra vår inställning till allt runt omkring oss.
Vill vi lyckas så kan vi det och det gör vi genom att tänka positivt och handla därefter. Tanke, känsla och handling hänger ihop. Och det positiva är alltid tusen gånger starkare än det negativa och därför är det aldrig försent att börja tänka positivt och på så sätt förändra vår inställning och därmed våra resultat.

Genom tankarna skapar vi våra liv. Tankarna är vår vägvisare och genom tankarna kan vi tillsammans skapa en mycket bättre, vackrare, solidarisk och mer jämlik värld. För det finns inga begränsningar och tankens kraft bör användas som ett verktyg för både det egna välmående men också för andras, för vi är alla ett – från minsta sandkorn till den största blåval, alla är vi universums gudinnor och gudar.

Nadine Aneröd

Annonser

William Petzäll

Publicerat: september 2, 2012 i Nadine Aneröd
Etiketter:,


Bild tagen från http://www.riksdagen.se

Det var vissa likheter mellan William Petzälls ungdomsår och mina egna som väckte upp mitt intresse för att veta mer om honom. Precis som mig själv hade William Petzäll haft dåliga erfarenheter av gäng på skolor och i bostadsområden och dessa konflikter var något som vi båda störde oss på. Men det var också skillnaden i våra olika politiska inriktningar som gjorde mig ännu mer nyfiken. Jag som socialist och han som före detta sverigedemokrat.

Jag ville därför komma i kontakt med William Petzäll för att få en intervju, jag ville med min nyfikenhet som drivkraft få veta vad som engagerat William till politiskt arbete, jag ville också veta hur hans vision såg ut för att förändra den nuvarande drogpolitiken. Jag hade redan år 2011 gjort en intervju med honom men inte varit riktigt nöjd, tidsbrist under samtalet hade lämnat många frågor obesvarade.
Detta året tog jag kontakt med honom igen, ett flertal gånger. Vi gjorde en lång intervju under flera timmar, egentligen skulle denna artikel varit den intervjun, men eftersom att den tragiska nyheten nått mig om att William Petzäll lämnat oss får det bli en lite annorlunda artikel än vad som egentligen var tänkt.
Tillbaka till den långa intervjun. Jag frågade William om allt från vardagen i riksdagen till barndomen och olika framtidsmål och visioner. Han svarade med glädje och lovade att säga ifrån om det blev för personligt. Jag var inte ute efter att bli för personlig heller utan mitt fokus under intervjun var hur han ansåg att man kunde hjälpa många av underklassens och arbetarklassens barn från att hamna i missbruk. Han hade inte svar på drogpolitikens alla frågor och problem och det var mycket vi inte var eniga om.
Vi pratade länge och politik blandades med personliga historier och känslor.
Jag kunde höra att han inte mådde så bra, mycket på grund av att media varit på honom nyligen om känsliga händelser, men också för den ständiga oron och stressen som hans liv var präglat av för tillfället.

Under de tillfällen jag hade kontakt med William Petzäll fick jag bilden av honom som en mycket omtänksam och ödmjuk människa. Han brann för att göra det han ansåg skulle hjälpa missbrukare till ett mer humant och normalt liv. Hans engagemang och drivkraft, trots alla de svårigheter och motgångar han haft, imponerade mig verkligen.
Men också bilden om en ensam och många gånger utnyttjad man dök upp framför mig. Jag började tänka på om den politiska sfären tagit sitt ansvar gentemot William? Hur fungerar politikens spelregler egentligen? Tar partier verkligen sitt ansvar för de ungdomar som engagerar sig i partiverksamhet? Och om de gör det, gör de även det när något går snett för någon? Hur kunde William som var i en minst sagt turbulent situation mötas av vända ryggar och tysta munnar i sitt gamla parti?

Jag tror att partierna bör se över hur de hanterar sådana här situationer och börja ta hand om de människor som hamnar illa. Och inte vända ryggen till de personer som faktiskt lagt ner stor energi i deras verksamhet, speciellt när det gäller unga människor som inte är vana vid ett offentligt liv som innebär allt från hot till förföljelser och mediaövervakning.

Låt oss också fundera över hur den svenska drogpolitiken fungerar idag, eller inte fungerar. Något behövs göras, för det kan inte vara okej att så många människor dör på grund av att behandlingar inte fungerar eller dylikt. William Petzäll berättade för mig att en av de jobbigaste sakerna var att leva i ovishet – skulle han få sina preparat? Skulle han få behandling och hjälp?
Så låt oss visa att vi är medmänniskor som inte accepterar att våra medmänniskor dör på grund av drogmissbruk och låt oss sedan förverkliga den visionen – ett samhälle utan droger.

Till sist vill jag beklaga sorgen och denna ytterst tragiska händelse till Williams otroligt starka mamma Annika med släkt, familj och vänner.

– Nadine Aneröd