Allt eller inget – minnestext till en pappa.

Publicerat: mars 17, 2013 i 1

Ny krönika i tidningen ETC med Renzo Aneröd. En text om hans pappa.

Se länk:

http://www.etc.se/kronika/%E2%80%9Dantligen-lever-min-pappa-fritt-i-sin-fulla-potential%E2%80%9D

Eller läs krönikan nedan.
Krönika:Benny 1
Allt eller inget” svarade min pappa på frågan vad han tänkte på. Detta var för några månader sedan.Jag förstod vad han menade. Med Allt menades att han skulle återuppta sin roadracingkarriär. Min pappa var dock halvblind och förlamad. Ändå hade han i nästan trettio år haft kvar sin dröm om att tävla igen. Lika länge hade han varit schizofren. Han såg sig inte som sjuk, vare sig fysiskt eller psykiskt.Att följa min pappas förfall utan att kunna göra något har påverkat mig enormt mycket.Men trots följder av min pappas tillstånd, som min brors självmord, har jag inte riktat min ilska mot honom. Han har ju inte varit medveten om sitt tillstånd. Min ilska har riktats mot samhället i och med att orsaken till hans tillstånd startade med en arbetsplatsolycka för länge sedan. Han, liksom de flesta från arbetarklassen, kände sig tvungen att försörja sina drömmar genom att ta skitjobb. Ett jobb som förstörde hans liv.

Jag har skrivit om min pappa i otaliga krönikor under åren för att bearbeta när jag känt att det behövts. Han har aldrig läst något av det. Eller ens varit medveten om mina texter.

Jag frågade en gång om hans lyckligaste ögonblick.

”Sekunden innan jag körde av banan i Brands Hatch” sa han snabbt. Hans livs lopp där han förmodligen upplöste gränsen mellan liv och död. Det han strävade efter. Den obegränsade friheten. Sekunden efter kraschade han våldsamt och hans tidigare förstörda rygg fick nu sällskap av bland annat en krossad axel. Ändå var detta ögonblick hans livs lyckligaste.

Allt eller inget sa pappa. Jag förstod. Efter åratal av förnekelse insåg han till slut att han var fysiskt obrukbar.

Benny

Han insåg att han i detta livet inte skulle kunna köra motorcykel igen.

För en månad sedan slutade hans hjärta att slå och en lång resa var över.

Jag funderar nu på hur jag ska minnas och hedra honom.

Som den psykiskt sjuka invaliden han varit sedan jag blev vuxen?

Nej. Jag är trött på det.

Jag ser honom istället innan han blev psykiskt sjuk. När jag var runt tio år och hjälpte honom i verkstaden med hans motorcykel.

Han pratade som så ofta om livet. Om hur arbetarna skapar allt. Om hur man alltid ska gå sin egen väg. Att man inte ska lyssna på vare sig så kallat lärda män eller på överheten.

Benny 2

Man ska ta reda på saker själv, och framförallt: Man ska inte lyssna på negativa människor som säger att saker är omöjliga.

”Allt är möjligt om man har viljan.” sa han och satte sig på sin hembyggda Ducati som blev utsedd till Sveriges snabbaste Ducati av MC-nytt några år senare.

Det är så jag ser honom. Att han nu äntligen lever fritt i sin fulla potential. Var han än befinner sig. Och det är så jag ska hedra honom. Att inte göra hans misstag att ta skitjobb som förstör ens liv och drömmar. Istället satsa fullt på det man brinner för.

Det är vad jag kommer förmedla till andra och vad som kommer leva vidare från min far.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s