Arkiv för kategori ‘Föreläsningar’

Renzo hade ytterligare två föreläsningar i veckan. Den första var på Spes och den andra på Rädda barnen.


Den 14/4 Spes berättade Renzo sin historia om hur hans bror tog livet av sig och hur han gjort för att hantera det och kunna gå vidare i livet.

Åhörarna på föreläsningen hade alla mist någon nära anhörig och det blev en varm och stark närvaro under mötet där både sorg och hopp tilläts komma fram.


Bild: Renzo på spes


Lördagen den 21/4 höll Renzo ett inledande tal på en konferens ordnad av Rädda Barnen.

Renzo talade om hur man kan nå ungdomar som bär på ett tungt bagage och att närvaron av engagerade vuxna i förändra en människas framtid på ett positivt vis. Renzo tog upp ett antal exempel på människoöden.





Foto: Hanna Jörgensen


Vi tackar arrangörerna Spes och Rädda barnen, samt alla engagerade och starka deltagare på mötena och önskar er lycka till i era viktiga arbeten.


På återseende!

Annonser

Några bilder från en föreläsning på Hisingens bibliotek som Renzo Aneröd höll 19/4-2012.

Föreläsningen handlade om Renzos bok– och filmserie och det blev många intressanta diskussioner om utanförskap, extremism och hur samhället kan förbättras.

Foto: Hanna Jörgensen

Ett stort tack till arrangören på Hisingens bibliotek, ABF Göteborg samt alla fantastiska besökare som kom för att lyssna och diskutera.

På återseende!

För ovanlighetens skulle så gör vi ett blogginlägg med bilder från en av Renzo Aneröds många föreläsningar.

Dessa bilder är tagna från tre föreläsningar i Sundsvall den 2-3 april 2012. Arrangör var ABF Sundsvall.

Föreläsningarna var på Skvaderns gymnasium, Sundsvall gymnasium samt på en kvällsföreläsning på Kulturmagasinet i Sundsvall.

För att läsa mer om vad just dessa föreläsningar handlade om, gå in på Sundsvalls tidnings länk.

Ett stort tack till Eivor Shultz, ABF Sundsvall och de andra fantastiska arrangörerna på skolorna samt kulturmagasinet. Ett tack också till de engagerade elever och publik som deltog i de givande diskussionerna som blev.

På återseende!

Foto: Hanna Jörgensen













Lite nya radiokrönikor att lyssna på. Lägger ut den senaste i textform nedan. Om ni vill lyssna så gå in på länken.

”Kamrater och kära vänner.

Just nu är det väldigt mycket klasskamp i mitt liv. Det är valrörelse och jag medverkar på mitt vis i den genom att åka runt på arbetsplatser och fackföreningar, där jag snackar om arbetarstolthet och att arbetarrörelsen måste visa sina muskler.
Jag trivs utmärkt med det och vill ni lyssna på mitt 1 majtal jag så kan ni söka på mitt namn på Youtube så hör ni det.

Men nu lämnar jag klasskampen för några minuter. För människan är inte endimensionell. Utan vi är storslagna varelser med förmågan att känna, förnimma och uppleva fantastiska sensationer runt oss och inom oss om vi stannar upp och känner efter.

Så länge jag kan minnas har jag känt att det finns något större runt oss, något ljust och harmoniskt. Ofta har det varit när jag känt mig som mest hatisk eller som mest förbittrad som jag någonstans kunnat ana ett hopp. Att jag måste ställa mig ovanför det vansinne jag ibland tycker mänskligheten skapar. Att flyga upp som en örn och betrakta världen från ovan ett tag och där få distans och känna mig ett med alltet.

Visst, det är stora ord. Men egentligen inte. Alla människor oavsett bakgrund söker någon form av större mening med livet. Kanske inte alltid medvetet. Men omedvetet, ofta i tillvaron mellan vakenhet och sömn eller i det man kallar för meditativt tillstånd.

Kanske när man tar en promenad i skogen och stannar till för att höra, lukta och ta in sig allt levande runt omkring en. Man betraktar vitsipporna eller ett träd som fallit till marken och plötsligt kan man känna en mjuk rysning genom kroppen och man blir ett med skogen.
Eller när man ligger på en brygga och nästan somnar av havets brusande och vindens smekande och utan man märkt det så känns det som man svävar i luften, det blir svårt att känna konturerna av sig själv, för man blir för ett ögonblick tillsammans med universum.

Själv kan jag även få denna känsla när jag tränar hårt eller när jag är med min älskade. När man slutar tänka för en stund och bara känner efter, låter ens själ komma fram, det är då man märker att det finns en andlig dimension i tillvaron.

Det jag menar är inte religion även om det är samma strävan efter mening som skapat religionerna. Tyvärr kan ofta religioner hamna i direkt motsats till andligheten hur märkligt det än låter.
Och de som hört mig tala eller läst texter från mig märker ganska tydligt att jag är oerhört kritisk till religioner. Det är inte så konstigt egentligen. Mycket av det jag ser i religionen och i religiösa skrifter och länder handlar mest om att kontrollera människans drivkrafter och lustar. Det är mycket regler och fördömanden och att man är kränkt hit och dit och alla måste anpassa sig till olika religioner så man inte trampar någon religiös på tårna.

För mig är gudomligheten tvärtom. Gudomligheten kan inte bli kränkt, gudomligheten skapar inte rigida regler, gudomligheten hotar inte med ett helvete och gudomligheten har knappast något behov av att kontrollera människans olika och fantastiska känsloregister.
Inte vad jag tror i alla fall. För mig handlar gudomligheten om något större, att utvecklas i både kropp, ande och själ. Att ha en känsla av att våra själar är odödliga. Och att oavsett vad man tidigare varit med om så går det att bli lycklig. Åtminstone kan man sträva efter det.

Tanken mina vänner är skapande. Tänk och känn gudomligheten och bestäm hur du vill ha ditt liv, se glädje inom dig och fortsätt med det varje dag. Vi alla är gudar, om vi vill, och vi kan alla dra till oss lycka och kärlek genom att bli vän andligheten inom oss.

Om vi finner denna andlighet och samtidigt strävar efter det klasslösa samhället. Ja kamrater. Då är den perfekta världen nära.

Detta är Renzo Aneröd och jag önskar er alla en fortsatt trevlig dag.”

Lyssna: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2422&grupp=5600&artikel=2359920

Volvo och klassidentitet.

Publicerat: februari 25, 2010 i Föreläsningar

Jag fick äran att inleda Volvos facklubbs årsmöte med att prata om klassidentitet och varför subkulturer och extrema grupper kan växa och utgöra konkurrens mot klassenighet.

Detta oavsett om subkulturerna baseras på etnicitet, kriminalitet, religion eller ideologier.

För så är det. Om den nationella eller religiösa identiteten ökar i ett samhälle så minskar per automatik klassidentiteten i samma takt. Så de som är intresserade av att öka en klasskänsla hos arbetarklassen måste därför bekämpa organiserad etnisk stolthet, ideologisk fundamentalism, könsideologier, intersektionalism, kriminalitet och organiserad religion. Alltså, om man nu har intresset att öka klasskänslan.

Jag älskar att föreläsa på arbetsplatser, i fackföreningar eller på praktiska gymnasium. Det är befriande. Dels tror jag det beror på att det är mitt arv och min bakgrund, dels att vad man än säger så finns kraften i den stora breda arbetarrörelsen, och om man vill förbättra samhället så är det genom arbetarrörelsen det kommer att ske.

Så det var en mycket bra föreläsning och jag önskar facklubben på Volvo lycka till och om jag får ge ett råd. Strejka mer!

Kul var också att träffa en kille som jag gick i samma fordonsteknisk linje på i Kortedala. Han hade jobbat på Volvo sedan vi slutade skolan i slutet av 80-talet…

Kul som fan Seppo. Hoppas du får behålla jobbet på Volvo. Om inte hoppas jag att du kämpar och ställer till ett jävla liv mot företagsledningen.

Må väl kamrater.

Vår nästa film “För alltid patriot” hade förhandsvisning igår på jazzklubben Nefertiti i Göteborg. Det var en så kallad Work in progressvisning. Alltså att filmen ännu inte är helt klar.

Det var nära att jag skippade visningen. Snön alltså. Jag tycker det är skitvackert med snön. Den tystar och döljer en stads fulhet så jag gnäller inte på den. Men jag orkar heller inte vänta på sega bussar eller knö som ett jävla boskap på en spårvagn.

Tanken var att journalisten Daniel Olsson skulle hämta upp mig med bil. Han skulle också vara med på eftersnacket som expert på nationalism osv. Han gjorde verkligen allt för att komma in till stan från sin kranskommun men efter en och en halvtimmes telefonkontakt där han var fast på E 20 för att en lastbil kört av vägen och de bildats kilometerlånga köer så blev han tvungen att vända hem. Han skulle inte hinna tills filmen var klar.

Så jag ringde en vän som har taxibolag som hämtade upp mig istället.

När jag kom fram till Neferti var filmen nästan klar och jag såg min kollega Bo Harringer sitta längst bak att titta. Jag föredrar att komma och snacka när filmen är färdig. Jag blir bara rastlös att titta på nån av mina filmer tillsammans med en publik.

 

Lokalen var full. Vilket jag inte räknat med i och med vädret.

Tanken med visningen var att vi skulle pejla av med publiken om man hängde med i olika klipp och att handlingen/dramaturgin etc funkar.

Det är en viktig fas innan en film helt färdigställs och vi brukar visa råmaterial på våra filmer för en mängd olika testgrupper.

Och det blev en lång diskussion med många bra tankar. Det verkade som att filmen väckte engagemang, och det är som det skall vara.

När snacket var klar var det en grupp engagerade ungdomar som jag snackade klassidentitet med vilket alltid är förbannat kul. Så kört hårt med klasstoltheten kamrater.

Sedan ringa taxisnubben igen och hemåt. Jobba med nästa filmprojekt och planera inför föreläsningen på Volvos fackklubb dagen efter ( Idag) Hur det gick skriver jag om imorgon.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Se ett klipp ur filmen:

http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=25752633